Att vara matförgiftad på ett flygplan i mer än 12h, svimma i en ambulans och få dropp i Qatar

2020-03-18 @ 21:09:33
På onsdagen var det dags att åka hem. Vi gick upp tidigt i vanlig ordning och käkade frukost och la oss sedan vid poolen. Tanken var att ha en halvdag på stranden men eftersom vi skulle checka ut vid 12 och blev hämtade med taxin kl 13 så hade det blivit lite hattigt. Eftersom jag var så bränd i nyllet från dagen innan så låg jag ändå bara i skuggan den dagen haha så det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Vi spelade lite yatzy, Jocke badade och jag låg och chillade. När klockan närmade sig 12 så duschade vi, packade ihop de sista och checkade ut. Vi gick sedan ner på "huvudgatan" och hittade ett litet café som låg ganska nära hotellet. Var brännvarmt att gå runt med kläder på sig mitt på dagen. Strax innan 13 var vi tillbaka på hotellet och blev upphämtad av en taxinisse. På flygplatsen var det bara att plocka fram våra munskydd då ALLA hade på sig det. Man kunde knappt andas i dom men det fanns liksom inga andra alternativ. 
 
Flygningen från ön in till fastlandet tog bara 50min men när vi hade landat på Ho Chi Minh's flygplats så fick vi sitta kvar en stund i planet vilket gjorde att det blev lite brådis inne på flygplatsen. Var ingen stress till gaten men vi hade tänkt käka på flygplatsen eftersom vi endast hade ätit frukost (för 8h sedan) och den lilla kaffe-fikan så vi var väldigt hungriga. Vi småsprang runt för att hitta ett fräscht ställe och blev väldigt nöjda när vi såg burger king. Beställde samma meny på take away och gick sedan direkt till gaten för att boarda första långflygningen på 8h och 15min till Qatar. 
 
Vi satt allra längst bak i flygplanet och hade bara 1 rad bakom oss, men vi hamnade tyvärr med gången emellan oss på denna flygningen. Höll på att få en stroke när jag såg att det var 2 kineser som satt på min rad(så jag fick skydda mig som på bilden här nedan), men som tur var visade det sig att det var vietnameser. Lite svårt att se skillnad. Killen brevid mig var den första vietnamesen som kunde prata engelska, alla andra vi har pratat med under resan har vi kommunicerat med via google översätt haha! Han hade värre beslutsångest än mig och frågade mig flera gånger vilken maträtt jag skulle beställa från menyn och det slutade med att hans tjej blev sur för han pratade med mig. När vi hade varit i luften i någon timme så blev det ganska turbulent och det kändes som att jag blev åksjuk. Stängde av filmen jag kollade på och la mig för att sova en stund men när jag vaknade så mådde jag fortfarande illa. Gick och frågade flygplanspersonalen efter ett pillz som kunde hjälpa och precis då fick jag en spy-attack och försvann snabbt in på toaletten (som TUR var, var ledig) och la resans första spya! Vid detta laget trodde jag verkligen att jag var åksjuk. Det tog dock inte lång tid innan andra spyan kom och då kallade flygvärdinnan på någon som antagligen var någon typ av skiftledare. Hon tog iallafall pulsen på mig, tempen och dokumenterade alla mina spyor som nu började bli ganska många. När jag frågade hur långt vi hade kvar så höll jag på att kola vippen när hon sa att det var F E M timmar kvar(!). Började bli ganska blek efter en stund och hon ringde då till en läkare i Qatar för att rådfråga vad hon kunde ge mig. Spydde upp alla piller jag fick, all ingefära (som tydligen hjälper mot illamående?) och det enda som "hjälpte" var att sitta och lukta på en citron mellan spyorna. Dom hällde även ut någon typ av vätska på handen som jag satt och luktade på som också hjälpte för stunden. Från denna stund tills vi landade satt jag på golvet i kabinutrymmet och trodde att jag skulle avlida så dåligt som jag mådde. "skiftledaren" satt med mig hela resan och det var 5 ur personalen som hade "hand om mig", tog pulsen och tempen regelbundet och som hela tiden pratade med läkaren i Qatar. Jocke berättade även i efterhand att dom hade ropat ut och frågat om det fanns någon läkare på planet så stackarn hade ju blivit supernervös. När jag trodde att min sista stund i livet var kommen så kollade jag gravallvarligt på skiftledaren och sa att "jag har fått corona" på svenska hahah. Asså dom kollade på varandra o bara ???? nej du har blivit matförgiftad. Själv var man helt bergsäker och satt där som en unge o bara nej de är corona och dom fortsatte säga att det var en matförgiftning. Dom förklarade att det är vanligt att folk blir matförgiftade av burgare från burgerking eftersom burgarna ligger framme rätt länge i fel temperaturer. En annan tänkte att Burgerking var det säkraste kortet på hela flygplatsen men där hade man tydligen fel. Jag som sa att jag aldrig skulle äta burgare igen (efter rått-burgare på alla hjärtans dag) kommer fan ALDRIG äta en burgare på Burger King igen, det ska gudarna vet. 
 
Det värsta var att jag inte kunde lägga mig ner någonstans eftersom planet var helt fullt och jag tror att jag mådde 1000 gånger sämre eftersom jag inte hade sovit någonting. Jag fick helt enkelt sitta där på golvet i kabinutrymmet och smågråta i omgångar haha. Sån jävla tur att vi satt långt bak och hade tillgång till 2 toaletter. Det var endast en gång under hela flygningen som båda toaletterna var upptagna och jag verkligen behövde spy, men hann preciiiiiis få upp toalettlocket när det äntligen var min tur. Förstår inte varför dom inte "stängde av" en av toaletterna till mig eftersom jag ändå kräxade sönder och det kan ju inte ha luktat jättegott efter mig där inne liksom. 
 
Nu i efterhand vet jag faktiskt inte ens hur jag tog mig igenom dessa timmar men har aldrig blivit så glad som när flygvärdinnorna sa att det var ca en timme kvar och att vi snart skulle börja förbereda oss för landning. Jag var då tvungen att sätta mig i min stol för första gången på typ fem timmar och min granne kollade på mig som om jag var från en annan planet. Flygvärdinnan sa att jag och Jocke skulle få gå av först och att läkaren skulle vänta nedanför planet direkt vid landning. Men det blev precis tvärtom och vi satt kvar när alla andra gick av och alla trodde väll att vi var två vandrande smittor hahah. 2 läkare kom upp på planet och hade med sig en massa utrustning så dom tog massa tester med blodprov och hela faderullan och frågade en miljon frågor och höll på. Vi blev sedan körda i ambulans från flygplanet till sjukhuskliniken som fanns på flygplatsen för att jag skulle få en adrenalinspruta. Tur att alla andra passagerare redan hade åkt därifrån för hade fan dött om alla hade sett mig åka iväg i en ambulans som en jävla dramaqueen som är lite matförgiftad!! Var ju ingen liten vanlig ambulans heller utan det såg mer ut som en jävla buss! Den ena sjukvårdspersonalen sa att han skulle ge mig lite medicin när vi satt inne i ambulansen och bad mig sträcka fram handen för att sätta en spruta. Jag som är så jävla spruträdd tyckte ändå de kändes helt okej eftersom jag ändå var halvt döende. Kollade bort när han skulle sätta sprutan och preciiiis då svänger ambulansen så han sätter sprutan rätt i nerven så de gör SVINONT! Skrek rakt ut och jag som hade kollat bort tidigare, tittade nu på Jocke som satt och grimaserade eftersom han hade fri sikt på hur sjukvårdsnissen satte sprutan. Såg framför mig hur han hade dragit ut en ven eller något utanför huden och blev så äcklad att jag kände en akutspya komma. Halvskrek att jag behövde en spypåse NU och sedan kände jag direkt att nuuuu kommer jag svimma och precis då kollade sjukvårdaren bort men Jocke tittade upp  och halvskrek att jag höll på att svimma och sedan blev det ett jädra hallå. Alla mina värden rusade och ballade ur rejääääält. Jag fick syrgas och tappade känseln i båda händerna och dom låg liksom på min mage och vibrerade? Jag blev såklart svinrädd och tänkte att jag på riktigt höll på att dö av en hjärtattack eller något liknande hahah. Var 10 000 grader varm och blev supersvettig i nyllet. Han sa att jag fick någon typ av chock, kommer inte ihåg vad de hette men att jag var tvungen att lugna ner mig och andas lugnt i syrgasgrejen. 
 
När vi satt med ambulansnissarna i flygplanet så sa dom att dom inte visste hur lång tid de skulle ta påkliniken eftersom dom inte alls visste hur många patienter som var där. Detta gjorde även att vi inte var garanterade att hinna med vårt nästa flyg hem till Sverige. Från det att vi landade i Qatar så var det endast 2h tills nästa plan lyfte, och vi hade endast 1h på oss innan vi skulle börja boarda. Allt var därför väldigt stressigt. Men när vi väl kom in på kliniken så var det seriöst typ sex per som stog och väntade på att vi skulle komma. Vet inte om det var superlugnt eller om jag bara var en jävligt jobbig patient. Mina händer var fortfarande bortdomnade men dom sa att det snart skulle ge med sig och ju längre tiden gick, desto mer kom känseln tillbaka och pirrningarna avtog även dom. Dom förklarade att jag inte kunde få någon adrenalinspruta pga incidenten i ambulansen och att jag skulle få en annan medicin istället och även få tabletter att ta med på nästa flygning. Vid detta laget visste vi fortfarande inte om vi skulle hinna med vårt nästa flyg men personalen var så snälla på kliniken och sa att dom skulle boka om våra biljetter om det behövdes, fixa hotell och allt sånt. Vi skulle inte behöva rodda med något själva vilket var skönt att veta, ifall att liksom. 
 
När jag hde fått massa dropp så mådde jag ändå jävligt bra om man jämför med någon timme tidigare. Tänkte att det var helt sjukt att man kunde må så bra av llite dropp?! Sa att det inte var några problem att flyga vidare och dom frågade flera gånger om jag verkligen skulle fixa de. Absoluuuut svarade lansen och dom satte då igång med att försöka få med oss på planet. De ringde massa samtal och fixade och donade för att försöka hjälpa oss. Från ingen stans så blev det en jävla brådis och dom kopplade snabbt ur alla slangar och skit från mig och jag, Jocke, en sjuknisse/flygplatspersonal och en annan kille till blev upplockade av en stor buss precis utanför kliniken som körde oss till rätt del av flygplatsen. Den var så stor så att man behövde åka tåg emellan gaterna men bussen körde då alltså oss till rätt ställe.Sjuknissen sprang sedan omkring med oss på flygplatsen och vi hann PRECIS fram till gaten innan sista personen blippade sitt boardingcard. Våra lyste såklart rött när dom blippade och jag kände bara snark. Blev då typ förhörd av gatepersonalen om varför jag varit på sjukhuskliniken, hur mkt ja hade spytt, när ja spydde senast osv. Var rädd att ja inte skulle få åka med planet så jag ljög o sa att de va 3h sedan senast och han ringde då någon som skulle bedömma om jag fick åka med. Han ljög då även för henne och sa att de va typ 4-5h sedan ja spydde senast haha. Vi blev tillslut isläppta på planet vilket vi var jävligt tacksamma över! Dom var säkert ännu nöjdare över att slippa oss och slippa boka om flyg och hotell vilket bara hade kostat dom massa pengar.  
 
Vi hamnade nu mitt i planet och som tur var så satt det ingen brevid mig så jag och Jocke hade hela mittenraden för oss själva. I övrigt var planet ganska fullt så man var ju jävligt tacksam över att vi hade lite extra plats. Mådde helt okej vid detta laget men det tog kanske 20min eller något innan jag började få ont i magen igen. Fattade nada men då berättade Jocke att jag hade fått smärtstillande i ambulansen och även på kliniken, och jag som bara trodde jag hade fått dropp haha. Tro fan att man började må som ett litet helvete igen när detta nu började gå ur kroppen. Dom hade även glömt att ge mig tabletterna jag skulle få med mig på flyget hem så hade ingenting att ta för att det skulle kännas bättre. Säkerhetsbältslampan hann inte släckas men jag slängde av mig bältet och sprang in på toaletten ändå. Spydde sönder och nu fick man även diarré<3 Hahaha asså tänkte bara NEJ! Detta-kan-inte-vara-sant. Tappade verkligen livslusten där ett tag när jag insåg att vi inte ens hade kommit upp i luften helt än och att vi hade en flygning på mer än 6h kvar och att jag antagligen skulle må som ett rövhål under hela resan. Det var ungefär så som resan såg ut också. Jag sprang fram och tillbaka till toaletten, lyckades sova lite och så höll det på så. På detta flyget var det som TUR var ingen från de tidigare planet (vad jag kunde se) och nu var det typ enbart svenskar. Hon som satt på raden brevid oss kollade som fan så hon fattade antagligen att jag mådde skit! Satt och höll för näsan när flygplansmaten började rulla in, det luktade verkligen SKIT och jag kunde bara äta lite melonbitar. Men dom spydde jag såklart upp sen igen. Har aldrig varit så glad som när det Ä N T L I G E N var dags att landa. På flygplatsen kom våra väskor snabbt och bilresan hem var verkligen vidrig! Det kändes som att man var hemma men så hade man 1,5h kvar i bil och det kändes som att jag skulle spy när som helst. När vi rullade in på gården här hemma så sprang jag in på toaletten och sedan gick jag rakt in till sovrummet och somnade. Minns inte ens att Jocke tog in våra väskor. Han var så snäll och hade åkt och handlat massa grejer till mig när jag vaknade 4h senare och han var verkligen en ängel under hela hemresan. Det kan inte ha varit kul för han heller. Efter att jag hade sovit i 4 timmar så var jag  vaken i 4h innan jag somnade om och vaknade 15h senare haha, helt sjukt. Vilken jävla hemresa. 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0