Idag firar vi 4år tillsammans ❤️

2018-05-30 @ 21:42:11
(null)


Egentid på stranden

2018-05-30 @ 21:39:04
(null)

Idag gick jag upp tidigt och storstädade hela lägenheten! Åkte sedan ut till Haffe helt själv och solade & badade hela dagen. Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle åka till stranden själv men det gör jag gärna igen. Svingött och ligga där själv och bara koppla av! Efter några timmar kom Widde och Jonny ut och grejade i vagnen så då drog jag upp till dom! Lite sällskapssjuk blir man allt🤷🏼‍♀️

Kvällens sysselsättning⚽️

2018-05-29 @ 22:00:57
(null)


Grodyngel

2018-05-29 @ 09:44:07
Godmorgon världen! Sitter just nu i soffan och äter grodyngel samt ändrar de sista i vår c-uppsats. Vi hade slutopponering i torsdags och vår lärare sågade oss inte lika mycket som jag trodde han skulle göra! Vi fick minst att komplettera av alla grupper vilket man är gött nöjd med🤷🏼‍♀️  

När jag tröttnat på denna skiten ska jag åka upp till mormor och fortsätta med bouppteckningen. Hade varit skönt om den kunde skickas in snart då ja säkert kommer få komplettera den 100 gånger🙆🏼‍♀️ Sedan står städning på schemat men de får vi se om jag hinner. Man pallar ej bli utarbetad när det bara är tisdag!:P

(null)



Mors dag❤️

2018-05-27 @ 22:22:35
Idag åkte vi ut till kusten och firade mors dag! Kusinen och co köpte sommarstuga där förra året och jag har konstigt nog aldrig varit där. Har jobbat varje helg när familjen åkt ut men idag var det dags! Vi syskon + Leah plockade upp Alma i stugan och åkte sedan ner till stranden där vi slog ihjäl några timmar. Vid lunch åkte vi upp till stugan igen och käkade hamburgare. Blev sedan lite solning och tårta innan vi åkte tillbaka till Uddevalla! 

Vill bara återigen säga grattis på morsdag till min älskade, fantastiska mamma. Vet att du läser detta och du ska veta att ja älskar dig till månen och tillbaka❤️❤️❤️

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)



Ledig lördag

2018-05-27 @ 22:11:28
Efter tre jobbhelger irad var det äntligtligen dags för några lediga dagar tillsammans med resterande världen. Har ju haft några dagar mitt i veckan nu när jag skrivit på uppsatsen, men det blir ju såklart inte samma sak som att vara ledig en helg. Hela ligan åkte till Hafsten och hängde på stranden eftersom Widde och Johnny bygger i vagnen! På kvällen kom mina favorittjejer hem till mig och käkade. Vi satt ute på balkongen till kl 12, hur mysigt som helst!

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)


Urnsättning

2018-05-25 @ 23:37:26
Idag var det urnsättning för min älskade morfar. Nu hoppas jag att du äntligen funnit ro och det känns skönt att ha en plats att besöka dig på!❤️

(null)
(null)
(null)
7,5

Den senaste tiden

2018-05-25 @ 23:30:31
Hej kompisar. Vad snabbt den senaste tidan har gått och vad längesedan jag var inne och bloggade om vardagliga saker. Känns som att det precis var april och på fredag är det 1 Juni och examen. Har längtat så mycket tills den dagen och nu är det endast 7 ynka dagar kvar! Känns heeelt fantastiskt. Här kommer ett blandat inlägg kring den senaste tiden i mitt liv
 
  (null)
10 maj följde jag med familjen ut till Hafsten och hade en heldag tillsammans med dem. Vi solade, käkade glass och sedan tog jag och Wilma en promenad på stranden. När vi skulle åka hem kom en spontan-grill-inbjudan och 30min senare var jag hemma hos Niclas och Sanna! Maten var precis klar när jag kom, riktigt lyx efter en dag på stranden!
 
(null)
12 maj hade jag och Becca picknick i parken här precis utanför mig. Var supermysigt och tror inte vi gick in förrän klockan närmade sig 8. Kommer garanterat göras om flera gånger i sommar. 
 
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
14 maj åkte jag, Becca, Klara och Maja ut till Hafsten och hade en heldag tillsammans. Vädret var världs vilket gjorde att vi även drog ut dagen efter också. Nästan hela ligan var ledig den dagen så det blev en riktigt världsdag tillsammans som ni ser här över. Trots att vissa fick lämna tidigare för jobb osv var det roligt att spendera några timmar tillsammans iallafall. Bexi fyllde år dagen till ära och jag badade för första gången iår, full pott helt enkelt. 
 
(null)
(null)
16 maj var årets mc-premiär för min del. Jag och farsan Baloo tog en tur upp till Högsäter för att kolla på Jockes match. Finns iiiiiiiingen bättre känslan än att åka mc alltså, älskarrrrrrr det!
 
(null)
18 maj fick jag äääääntligen träffat min saknade tjej igen<3 Var såååå många månader sedan vi sågs senast så det var drömmmm att få sitta och bara snacka skit, käka roomersallad och ha det gött i solen. Tyvärr var hon bara hemma och mellanlandade i några dagar innan hon drog till Grekland i några månader:( Ser snart inget hopp om att vi någonsin kommer bo i samma stad eller land haha:(((( 
 
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
Och dagen efter, alltså den 19, fick jag träffat min andra favvistjej som jag inte heller träffat på fleeeeera månader<3 Donnan fyllde 25 vilket firades rejält! Flera haffetjejer kom senare under kvällen vilket var superkul. Som ni ser här ovan levererade Amanda till 3000% hahahah. Undrar om du börjar bli nykter än gumman?:) 
 
På måndagen tog vi även en kvällspromenad och fick tjötat av oss lite. Ett dygn senare var hon redan tillbaka i Berlin:((( Så jävla tråkigttttttt
 
 
(null)
I söndags käkade frugan go-kvällsmat tillsammans med mig och Jocke. Vi kollade sedan på hockeyfinalen och söndagen kunde inte sluta på ett bättre sätt!
 
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
I onsdags var jag och Lina lediga tillsammans så vi åkte ut till Hafsten och solade och badade. Har nog aldrig varit med om att soltimmarna swishat förbi som de gjorde då. Dagen gick så sjukt snabbt och Jocke joinade även oss när han slutat jobbet. Han hade köpt med sig grillgrejer så vi grillade hamburgare och käkade kvällsmat på stranden. Var preciiiis lika nice som det ser ut och låter. En riktig världsdag!
 
(null)
Gårdagens kvällmat på balkongen! Numera äter vi bara kvällsmat på balkongen och det är så jävla gött. Inte ens lite kallt. Hoppas verkligen vädret håller i sig länge. 
 
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
Och idag hade vi urnsättning för min älskade morfar. Lite bilder från de kommer i ett separat inlägg. På morgonen åkte Jag, Wilma och Jennie ut till Lindesnäs och solade och badade. Älskar att ha lite kvalitetstid med mina fina systrar! Efter urnsättningen åkte vi hem till mormor och käkade/fikade och jag började även upprätta bouppteckningen. Är såklart inte klar än men känns skönt att ha börjat iallafall. 
 
Alltså hur go är inte min lilla älskling på de två sista bilderna, smälter😭❤️
 
 

Begravning

2018-05-17 @ 20:24:18
Tisdagen den 8 maj hade vi begravning och solen sken för dig hela dagen. Allting var så fint och det kom så många som ville ta farväl. Kyrkan blev full och folk fick sitta längs sidorna. Det var så många som höll tal för dig framme vid kistan och Kim sjöng 2 jättefina låtar till dig. Du betydde så mycket för henne och hon sa att det var det viktigaste framträdandet för henne. Lipade igenom hela begravningen då allt revs upp igen och det kändes som att jag aldrig hade saknat dig så mycket som jag gjorde då. Det är över 100 personer som satt in pengar på olika fonder i ditt namn❤️ Majoriteten har såklart gått till Cancerfonden, Barncancerfonden och Cancerhjälpen, men utanöver dessa har det även kommit in pengar till Min stora dag, läkare utan gränser, Hjärt- & lungfonden, Hjärnfonden, Anna Lindhs minnesfond, Sjöräddningssällskapet, Vi skogen och barnhemmet CCY i Tanzania. Jag hoppas pengarna kan hjälpa någon i din situation i framtiden.
 
Nu har det gått mer än en månad sedan du lämnade oss och i vanliga fall vet jag att vi hade träffats flera gånger under dessa dagar. Trots att det har passerat massa "dags att ses dagar" så vet jag att du alltid finns med mig. Nu väntar bara ursättningen och sedan lovar jag att besöka dig ofta. Saknar dig så mycket❤️
 
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
 


Kommer sakna dig så oändligt mycket min älskade morfar

2018-05-04 @ 10:17:00
Fredagen den 13 april somnade min älskade morfar in. Utan tvekan den värsta dagen i hela mitt liv och det känns verkligen aldrig som att jag kommer sluta gråta. Nu har det gått 21 dagar och det känns fortfarande som att det hände igår. Kan knappt prata om det utan att börja gråta och kan inte tänka på honom utan att börja gråta då jag saknar honom så oändligt mycket redan.
 
I min värld ska du alltid finnas med i vardagen. Du ska ligga och vila inne i sovrummet när vi kommer upp och hälsar på dig och mormor. Du kommer såklart ut när det kommer folk, tjötar lite och frågar om alla vardagliga frågor som du alltid gjorde. Hur det går för mig och Wilma i skolan, vad Leah har gjort på dagis och hur det går för Alma och Jennie på jobbet. Sedan ska du såklart säga att cellgiftsbehandlingarna går bra, att du känner dig relativt pigg just idag och att vi inte ska oroa oss. Att du inte var pigg på slutet var inget som kunde undgå någon, men vi valde att prata om andra roliga saker istället. Vi ville ju såklart försöka pigga upp dig när allt annat var så jobbigt. Försökte alltid få dig att skratta och du tackade alltid för att vi kom och hälsade på, du tyckte det var så roligt. Och jag tyckte alltid det var så skönt att komma hem till er. Förr var Hafsten min absoluta favoritplats, där var det alltid så lugnt och skönt. Mormor hade alltid fixat mat när vi kom och servade och höll på. Du stod alltid nere i ditt potatisland och rensade och grejade. Inte en sten låg fel eller ett ogräs fanns, som den perfektionsiten du är och var. Det var så stört jobbigt när ni sålde Hafsten men nu i efterhand vet jag att det var rätt beslut. Det känns på något sätt som att du visste vad som skulle hända, för försäljningen kom i precis rätt tajming. Någon vecka innan du fick fick ditt första cancerbesked lämnade ni över nycklarna. Jag grät en skvätt eftersom jag kände och fortfarande känner, att den stugan alltid kommer vara vår och tillhöra oss. Nu har såklart ert hus blivit min favoritplats och det kommer aldrig bli detsamma att åka upp till det när du inte är där. Jag minns när du fick cancer första gången och precis hade fått komma hem från sjukhuset då du hade brutit benet i samma veva. Jag kom upp till ert hus och möttes av en gubbe på kryckor som staplade runt på gräsmattan och klippte gräset. Så typsikt dig, att aldrig be om hjälp eller vilja besvära någon. När jag sedan tog över gick du efter mig och kommenterade "du missade där, där, där, där och där". Allt skulle vara perfekt och jag bara skrattade åt dig och tänkte din jobbiga gubbe låt mig vara och sköta detta själv. Tack vare dig kommer jag i framtiden förmodligen ha den snyggaste klippta gräsmattan i hela grannskapet. 
 
Det var många som såg upp till dig och jag var såklart en av dem. Du aldrig ville ha beröm men du ska veta att det är många som hört av sig till mormor och berättat vilken förebild du varit för dem. Du har hjälpt så många under åren och vi är alla så enormt tacksamma för allt du gjort för oss och för den fantastiska människa du var. Du var världens mest godhjärtade människa och ville alla väl. Du satte alla andra framför dig själv, trots att du var så sjuk. På natten mellan torsdagen och fredagen vaknade du och sa "Men Ann-Catrin, inte har du väll kunnat sova i den där stolen?" när du själv satt där med syrgasmask och hade svårt att andas. Du var så orolig för alla andra, men lät oss inte oroa oss för dig. Det spelade ingen roll vad jag frågade för allt var "bra" trots att vi båda visste att så inte var fallet. Det enda jag ville ha var riktiga svar men du ville inte att vi skulle veta hur illa det var. Du ville att vi skulle hålla hoppet uppe, och det lovar jag dig att vi gjorde in i det sista. Jag var verkligen 10000% säker på att du skulle komma hem igen, och det menar jag verkligen. Att du skulle klara alla dessa sjukdommar och annan skit du åkte på samtidigt, att du skulle börja behandlas med cellgifter, att du skulle bli frisk från cancern och att vi om fem år skulle säga äntligen. Att du skulle bli friskförklarad. 
 
Kan inte förstå hur snabbt allt gick i slutet, och det känns aldrig som att jag kommer acceptera det heller. På onsdagen hade vi fått positiva besked då de äntligen hade hittat vad "infektionen" i lungorna var för något vilket gjorde att du slapp ett jobbigt ingrepp som du skulle få göra på torsdagen annars. Kände en sån lättnad då jag visste hur mycket det betydde för dig. Du ville verkligen inte göra ingreppet och hade sån ångest inför det. Det kändes för första gången på flera veckor som att allt gick åt rätt håll och jag kände vekrligen att du snart skulle komma hem. Vi visste att din influensa var borta och att din syresättning hade blivit mycket bättre. Från att nästan helt ha kunnat ta bort syremasken ändrades situationen över en natt till att nästa morgon gå ner på en syresättning på 50%. De tänkte skicka dig till näl då de inte hade rätt instrument på hematologen eftersom du behövde mer syre. Beslutet ändrades snabbt då det var fullt på näl och de inte kunde ta emot dig. Trots att jag vet att de gjorde allt för dig i slutet så kommer jag ändå alltid ha en känsla av att det kunde slutat annorlunda om du kom till näl. Det spelar ingen roll vad läkarna säger för jag vet att den känslan aldrig kommer försvinna. Får väll trösta mig med att du hade tyckt jag varit löjlig som ältade en sådan sak. Du var så nöjd med den vård du fick och tyckte alla sköterskor och läkare gjorde sitt bästa. Trots alla "snesteg" de gjorde med dig under dessa två år så blamade du aldrig någon för något. Gick verkligen i taket här hemma när du bröt benet och placerades i ett rum tillsammans med massa andra patienter, när du var cancerpatient och behövde ett eget rum eftersom du hade så lätt för att bli sjuk. De hade verkligen noll koll. Eller när de "glömde" posta din remiss till din ögonoperation och gjorde de först 1,5månad senare, då kunde du varken läsa tidningen längre eller köra bil. (Kommer dock alltid komma ihåg hur stolt och glad du var efter operationen när den välgenomfördes, eftersom du då kunde läsa tidningen utan glasögon). Av alla situationer så är "missen" i ditt återfall värst. Du hade blivit av med cancern första gången och glädjen var helt sjuk. Efter ett tag fick du ont i ryggen som du kollade upp hos din läkare. Hon sa att det bara var en infektion och att vi skulle lugna ner oss, att det inte var någon fara. Lite senare hade du din första kontroll och fick även där besked om att du var helt fri från cancern. Dagen efter får du besked av en annan läkare att "infektionen" i ryggen var en stor tumör och att cancern var tillbaka. Från att känna en sån enoooooorm lättnad till att hela världen rasade igen, och då kan jag inte ens föreställa mig hur det var för dig. 
 
Går verkligen sönder 1000 gånger om när jag tänker på att jag aldrig kommer få träffa dig igen. Det är den värsta känslan ever och den största sorgen. Tänk att jag aldrig kommer kunna slå ditt nummer och få höra din röst igen. Som mamma sa så försvinner det så enormt mycket kunskap med dig. Du var så intresserad av så mycket vilket gjorde dig bra på det mesta. Nu finns det ingen vi kan ringa och ställa dumma frågor till. Du kommer saknas på så många plan, så du anar inte. Det är så orättvist att vi har förlorat dig, men nu har himlen fått den finaste ängeln. Nu är du tillsammans med din pappa som gick bort på exakt samma dag som dig, för 68 år sedan. Du var 12 år och det var fredag den 13 april. Det är så läskigt men jag tror att allt har en mening och jag antar att det var dags för dina föräldrar och syskon att ta emot dig nu. Dom har också saknat dig och nu är det vår tur. Du behöver inte heller längre ha ångest över hur mormor ska klara sig, för vi kommer ta hand om henne. Tänk vilken hjälte du hittade, någon som varit vid din sida i 60 år. Hon som bodde i en månad hos dig på sjukhuset under din sista tid. Som stöttade dig vid tuffa besked och som tog hand om dig. Som aldrig ringde på sköterskorna en enda gång. Som höll upp dina armar i luften så att du kunde hosta och som satt och höll dig i handen när du fick ångest. Hon fanns verkligen vid din sida enda till slutet. Du sa att du aldrig hade klarat det utan henne, och det sista hon sa till dig var att du alltid har varit hennes allt. Det kommer jag minnas resten av livet.
 
Slutligen vill jag bara säga tack för att du verkligen var världens bästa morfar på alla sätt. Man väljer inte sin familj men dig hade jag valt 1000 gånger om.
 
(null)
(null)

RSS 2.0